I mina krokar.

Brukets Designmarknad får man inte missa om man är i mina krokar. Inte ens om man är sisådär en timme bort. Eller om man tänkt slösa bort sin söndag den 3 juni med ingenting. Själv preppar jag för modeplåtning och firar födelsedagsbarn men ska göra allt jag kan för att sticka in huvudet i Kvarnbyns Kulturhall nångång mellan 11 och 16. Som ligger typ här. Ses vi?

Våga vara.

Fina ord. Att våga vara. Ledsen, glad och arg. Sej själv. I kärlek, i grupp, i ensamhet. Här och nu. Livets största utmaning, förutsatt att ögonen ser. Den mest fantastiska att sätta tänderna i. Tro på den man blivit. Vara den man är. Gå dit man vill. Lita. Luta. Le. Det är mittiveckanpepp.

Värmeslag.

Efter en sagolik helg i skärgården med sällskap, sol, salta bad (för andra) och en påtaglig känsla av semester beger jag mej till Ellos fotostudios för två dagars plåtning. Resten av veckan ägnas åt uppstarter och förberedelser inför prep, fotograferingar, castings och textdeadlines. Jag behöver vara produktiv igen. Hitta jobbmoodet. Värme - håll dej borta. Mycket snart åker jag till dej.

Just när jag som bäst - men aningen solsvedd - planerar för höstens och vinterns upplaga av Magasinet, kommer vårens nummer ut. Guts. står för produktionen från 0 till 100. Orkar du inte vänta på att tidningen dimper ner i brevlådan eller på att hämta dej ett eget ex på plats, kan du sneakpeaka här. Gillar?

Såhär jobbar jag idag. För att jag kan. Och får. Två år tog det att hitta ro i att göra nytta i joggingbyxa under solens strålar. Och bra går det. Med tidningsplanerande och skissande för kommande plåtningar. Tacka Fatboy för det.

No guts no glory.

Vår. Sol. Stresspoäng. Kroppen min som en coctail av känslor. En mix av precis varenda en som finns. Ena stunden tar smaken av beslutsamhet över. Nästa är det saknad. För att bytas ut mot lycka. Det är härligt att känna. Att styras av dragningskraften i sitt eget själv. Jag försöker göra det. Jämt. Och då får jag ha det såhär ibland. Det bara är. Och går över.

Tillbaka i stugan igen efter några dagar i Uppsala. Tillsammans med R3 och Johäll har jag plåtat hem för Hjältevadshus. Nu väntar långhelg med kidsen och sen en lagom strid ström av uppdrag ett par veckor framöver. Mer idéarbete än produktion - svårt efterlängtat. Liksom några av dagens möten med riktigt sköna kamrater. Hatten av för er.

Alla andra bajsar också.

Svaret jag fick från någon mycket kär efter att låtit vederbörande via en rad katastrofiga sms få veta att jag har en Alla andra-dag. En när jag vaknar med huvudet fullt av tankar på Alla andra. Som gör och kan. Lyckas och är lyckliga. Större. Bättre. Mer framgångsrika. Härligare. Brunare. Helt utan tvivel och på så jävla rätt väg att dom stormar fram genom livet. Nu ser jag dom framför mej. På rad. Och går vidare med min på-mitt-sätt-framgångsrika dag. Lite barnsligt men mycket bra. Tack.

Tungt gung.

Sitter liksom och aktivt väntar in våren i kolsvart liten stuga. Regnet smattrar på rutorna, det syns att det är förbannat kallt där ute. Jag ser också att julgranen står kvar i gränden. Jämte en genomdränk barnvagn och ett duntäcke som jag såhär med facit i hand borde tagit in igår. Mitt högra öga skådar att taket verkligen måste bytas den här säsongen och det vänstra att jag kommer få bekymmer att få plats med soffan som jag i sann tävlingsjävlaranamma ropade hem för en tid sedan. Annars. Förutom att jag lovat den minsta att just idag premiärcykla utan stödhjul till dagis. Har jag inte så fasligt mycket att klaga över. Det kunde vara värre. Betydligt. Men skulle i så fall botas med den här käcka biten som får mungiporna att peka uppåt varesej man vill eller inte. Observera. Denna åtgärd funkar dessvärre icke på nioåringar som tonårsförbereder. Gör bra dag.

Här har det söndagsjobbat hos bäste Herr Händén tillsammans med Rekyl och Miss Dee. Fyra outfits, stajlade av mej och Malin, på grymmaste modellen hann vi med. Jag tror på fint. Tack gänget för idag.

När Fan målar.

Att tro. Lättare sagt än gjort när den där Fan mer än lovligt gärna vill upp och lämna kladdiga avtryck på väggarna. Jag nitar honom i höjd med golvlisten. Tar ett nacksving och sätter knät mitt i bröstet på honom. Så, där på golvet ska han förbli. För det här är förbannat bra. Och hör sen.

Prep. Efterprep. Däckbyte. Intervju. Moodboard. Möten. Bokföring. Provtryckscheck. Pappersfix. Och allra mest hämt och lämn av barnen. Det var en månad sen sist och jag är inte den som går igång på ordet vardag. Men just idag bara älskar jag den. Jag har längtat efter att vara morsa, har jag. Brottas med bångstyrig snart fyraåring. Hålla i små händer. Tjata om läxor. Blåsa ballonger tills luften tar slut. Steka falukorv. Tappa tålamodet och slita mitt hår. Väldigt tokigt och helt jäkla sant.

Ursäkta mej.

Ni. Eh. Råkar inte ha några rakare bananer. På lagret eller så? Stora och långa, liksom. Neh? Inte? Säkert? Jag behöver verkligen. Haa. Jag fortsätter leta. Tack ändå.

Morgonstund.

Alla andra verkar vara lediga och våriga och demonstreriga. Jag ränner, förstås. Jobbar på sommarformen, inbillar jag mej mer än gärna när jag kånkar och bär. I morgon plåtar jag en serie bilder med V&B och mycket fix återstår. Som att spraya om alla leksaker jag igår gjorde blå. Vilka - just det ja! - skulle vara gröna. Det man inte har i huvudet får man ha i hjärtat. Det här är fantastiskt fint. Eller så föredrar man den här. Eller så kör man dom samtidigt. En alldeles ypperlig start på en lång och bra dag, vilket man än väljer.