31 januari 2012


Jag har länge velat bli med katt. Har researchat och förhört mej bland djurvänner, men att hitta en kisse som inte fäller, som har god andedräkt, som överlever länge utan omvårdnad, som är immun mot alla sorters kattrelaterade åkommor, som inte vill ut (och om den nu skulle råka: som struntar blankt i fåglar, möss och att klösa på andra katter), vars stamtavla inte spräcker sparbössan, som inte tömmer tarmen, som är lätt att göra sej av med och som inte blänger med lömsk blick har verkat stört omöjligt.

Tills idag. Där stod hon. Omedelbar förälskelse.

Hon möter mej inte i hallen. Värmer inga kalla fötter om natten. Spinner knappast i min famn. Näe, det gör hon inte. Men man kan inte få allt här i världen.

30 januari 2012




Står på Hemtex i dimman från ångstrykjärnet. Avkopplande. Meditativt. Och varmt. Framför ligger högar av blått. Småblommigt. Knytsött. Som en sommaräng. Solljuset träffar mej i sidan. Tankarna dansar iväg. Jag dyker djupare in i dimman. Till det där lilla fallfärdiga torpet. Långt ute i skogen, bland klätterträd och i mjukt snårig terräng. Vid en bäck som mynnar i en sjö där vattnet alltid är ljummet. Där iglarna är rosa och suger fett. Där jag lever på blåbär i mjölk och där luften luktar syrén. Till stället där getingsticken känns som kyssar mot huden. Där jag bär vatten i zinkhink med skir trosa och fasta lår. Där världen är snäll och håret alltid trillar ner i en lätt lock i ansiktet. Stället där jag har tålamod med mej själv. Där fåglarna kvittrar, en i taget, och solen alltid segrar. Platsen där jag får fräknar. Där barnen jagar fjärilar, utan kläder. Där alla drömmar slutar lyckligt och där sommarregnet smakar fläder.

Med en gnutta fantasi får ytan själ. På den platsen ska jag bo. En vacker dag.

29 januari 2012

Check.

Pantat. Skänkt. Sorterat. Fyllt. Slängt. Tömt. Räddat. Burit upp på vinden. Sopat snabbt under mattan. Gjort en massa nytta. Fått det där tråket ur världen som jag skjuter upp till sist. Som vecka efter vecka trillar från en bra bit upp till allra längst ner. Det som alls inte är livsviktigt men tillräckligt överhängande för att orsaka trasiga nagelband och svårläkt magkatarr. Jag har tagit tag i dom där sakerna som faktiskt är över på ett kick - när man väl har börjat. Så. Check. Ett läskigt ord. Men ibland bra att ha.

28 januari 2012


Lördag kväll i stugan. Livsnjuter. Lyssnar på tystnaden. Känner in värmen. Läser, skriver. Smakar lätt på orden. Äter tantkonfektyr och lyxfällan-förtränger. Tar en dag, ett fint ögonblick, i sänder. Hemmakväll är tvärbäst.

27 januari 2012


Idag ligger barnen i högar här hemma, i ett potpurri av alla vintersjukdomar som finns. Verkar det som. Dom är ju bara två till antalet, kidsen, men har plötsligt långa kroppar och när man dessutom bor lite (för) litet så känns det som om dom är väldigt många fler. Mamman deras tappar plötsligt lusten för att flänga, jobba, ringa, jaga och vill sälla sej till högen. Minus åkommorna. Jag flyttar och skjuter och kreerar därför mest från djupt-ner-i-soffan, med projekt för Hemtex, Ikea, Kungsmässan och Mr Perswall. Lite modern working-VAB sådär. Och får på så vis en betydligt mer hemmig fredag än jag hade trott. Lyx.

26 januari 2012

Dagens ros.

Till UC. "Du skulle inte oroa dej så mycket för vad folk tänker om dej om du visste hur sällan dom tänker på dej. Tat lugnt för f-n!"

Träffsäkert. För DuktigFlickaSyndromet känner jag till allt för väl. Fast det var då det. Med visst eftersläp. Idag en massa jobb som kommer kännas mer som fritid. Å jag har intervjudejt med en dejtingexpert. Oh. Angenämt. Hjälp.

25 januari 2012




Heldag i studion på Torsgatan. Tio bilder inom loppet av ett par timmar är otroligt bra. Och fint blir det. Serien ser du i årets för stan Kungsmässan Magasinet som kommer hand i hand med våren i mitten av mars. Jag gnuggar ögonen efter att ha synat jeansmode i lupp och ser verkligen fram emot en god natts skönhetssömn. It's needed.

24 januari 2012



Jag deligerar, lite åt höger och en aning åt vänster. Mer än tidigare. Det är läskigt. Jag måste strypkoppla mej själv för att inte ringa. Komma oanmäld. För att lita. Innan jag blev med företag hade jag aldrig ens funderat på hur roligt det kan vara att ge andra jobb. Och förtroende. Men det är helt fantastiskt och jag försöker ta varje chans jag får. Även fast jag nog aldrig kommer att känna mej som nån chef direkt. Men det är minsann vad jag är, stundom. Och affärskvinna, sa någon, men det tror jag inte riktigt på. Det är mer nåt för kavajtanterna på SEB det. Heja er som finns här för mej, i min snäva värld. Ensam är inte bautastark.

Lycka är.

Att hämta ved i vedboden. Att somna i nybäddat. Att ana hur ljuset är på väg tillbaka. Att pussa godmorgon på täckvarma barn. Att skratta utan hejd. Att nästan ge upp för att sedan lyckas. Att hitta begagnat med perfekt passform. Att känna nerv. Att titta in i mjuka ögon. Att äta pistagenötter tills det svider på tungan. Att mötas av ett leende. Att duscha varmt så skinnet glöder. Att skråla med vän i bil. Att gå från ajtårar till ojtårar. Att klämma på bebislår. Att tro på nåt. Att sippa varm Oboy. Att våren äntligen känns mer nära än långt bort.

Det rusar snabbt just nu. Tänker på allt det småiga. Härliga. Då saktar hjärtslagen ner. Till det normala.

23 januari 2012

Greppar muffen.

Rutschat. Kanat. Halkat. Kalasat. Jobbat undan. Köpt och sålt. Måndag igen. Kopplar greppet runt muffen och rattar iväg för mötesrace och rekvisitaspring. Måste hitta gris. Måste hitta rätt gris! Tidningsproduktion i headsetet. Föreläsning på pappret och sista dan att boka handmodell.

22 januari 2012

Nope.

Att säja nej nångång ibland var det viktigaste löftet till mej själv inför det nya året. Och till barnen. För att skapa balans. Njuta av helg. Sitta tungt på rumpan och tugga långsamt. Packa skridskorna på rätt dag och stilla lättväckta kräkreflexer med ecodriving. Tre veckor har gått och jobbåret 2012 har minst sagt kickstartat. Jag står åter på ett ben och vinglar svårt, medan samma hand som örfilar också klappar på axeln.

Lobotomera eller anställa, det är frågan. Å så var det det där med att tacka nej.

21 januari 2012


Kör snökaosig stad runt i frenetisk jakt på mycket specifik rekvisita av särskilt snitt önskade av Forsman & Bodenfors. Ett hastigt detektivuppdrag som mitt skrothandlarjag inte kunde tacka nej till en fredag kväll och på väg till dans. Lapdance, visade det sej. Fast omvänt. För jag skulle aldrig. Ont i leder och skrattmuskler. Och gamla kranar väger tungt. Jättetungt i kramig snö.

19 januari 2012


Efter en lång, kall, skitrolig dag på fältet pustar jag ut i soffan. Det känns som att vi satte det. Du får avgöra själv när Blomsterlandets nya annonser går i tryck, nångång i mars sådär. Med mej hem fick jag ett helt lass snittblommor att sniffa på medan jag intar min kvällsmacka. Knappast något jag unnar mej i vanliga fall, kvistarna alltså. Men så gott dom gör. Känner mej som en lycklig och ogift hollywoodfru. Här bland mina tulpaner och ranunkler. Tack för idag.

18 januari 2012





Här befinner jag mej idag. Dumpar av en massa prylar och passar på att slänga med en drös funderingar. En och annan undran. Lite oro. Rätt mycket längtan. Rakt ut i Ingenmansland. För att det är nog så tungt att bära rymden på sina axlar. Får några ord från en klok vän på vägen. Om att ibland skyffla över dom där tankarna till nån annan. Energitjuvarna. Vända sej uppåt och släppa dom lös. Be om kraft. Lita på att allt ordnar sej, utan att själv blanda sej i nåt mer. Lämna ångesten vidare. Låta svagheten bli en styrka och ha tillit till att det som händer händer. Oavsett. För meningen finns där, även om den är helt obegriplig. Jag tog henne på orden. Nu jädrar har jag frid i själen, må ni tro.

17 januari 2012

Blommor & bin.

Energier är fängslande. Härligt. Sättet på hur man som en magnet kan dras till någon. Eller något. Nåt som händer tillräckligt sällan för man ska väckas som av en elchock när det väl sker. Jag såg en dokumentär om en kvinna som var djupt förälskad i Berlinmuren. Och den i henne, sa hon. Det måste ju med energi att göra. Eller möjligtvis galenskap. Jag undrar hur som om det inte finns en sån monumentådra i mej. För alla gånger jag springer på nåt tillsynes obetydligt ting - stort eller smått - med en vacker form, struktur eller känsla pirrar det nåt alldeles väldigt. Jag darrar på benen och blir lätt flammig på halsen. Flämtar lite och får svåra problem att hålla fingrarna i styr. Varenda organ i kroppen vill ha. Just idag var det en porslinsserie som fick min fuktiga uppmärksamhet. Som fick kroppen att skälva. Så varför skulle inte Eiffeltornet lyckas med detsamma? Eller ännu hellre Åby Simhall. Då skulle jag ju ha min stora kärlek på typ gångavstånd.

Bara en hastig tanke medan jag preppar intensivt för veckans uppdrag med Blomsterlandet. Hela jag leker vår, störtskönt.

16 januari 2012

I samtal med mej själv.

Rullar land och rike runt för att mötas. Önskar jag hade en privatchaffis. Nån som kör, hittar rätt och pratar tillbaks. Har telefonat och krockat en bil till skroten vid ett tillfälle. Försöker hädanefter undvika det. Så på mina turer jobbar jag med röstinspelarfunktionen. Resonerar med mej själv. Lite DIY, sådär. Hemskt att lyssna till, briljant sätt att utnyttja tiden. Och det är ju så jag gör numera. Knegar smart.

15 januari 2012




Den som hade tänk ta mej till juveleraren för diamantringsprovning hade fått ett nej. Likaså den som dukat upp sju sorters kakor, bokat en weekend till Barcelona eller hyrt hela NK för min skull. För det finns ingenting som kan rucka på mina loppisdagar. Stunderna då jag står med näsan bland allsköns bråte och mår bra i precis hela kroppen. Ser möjligheter i allt. Drömmer nya drömmar. Blir ännu mera säker på att det oslipade når mej djupast. Idag har jag sakletat i kreppslottsparken. What a lovely feeling. Och grym uppvärmning inför veckans gamlafönsterjobb.

14 januari 2012

Pls.

Kära Ande. Låt allt otyg i världen upphöra så att jag kan be om ett hus med bara platsbyggt utan att få dåligt samvete. Ahmänn.

Good shit.

Coolare brud får man leta efter. Hon bara piskar upp dom, en efter en. Den här är min senaste kärlek. Lysande. Och påminner mej. Måtte dom där trasiga stämbanden ha bra läkkött. Jag ska jobba med lösögonfransar och i snickarbralla hela dagen. Ta ton i tid och otid. Sköna helg.

13 januari 2012




Min fredag inleddes ungefär så som man kan förvänta sej av den trettonde. På Statoil i Bollebygd, utan bensin. Både i bilen och på macken. Och eftersom jag var på väg - och redan sen - till dagens plåtning i Borås behövde jag soppa. Det hela löste sej förstås till sist. Väl framme vid dagens uppdrag för Hemtex tillsammans med team Hagborg & Romson gick allt som smort. Och hem kom jag också.

12 januari 2012


Det är mycket nu, och jag är så jäkla glad för det. Januari och februari betraktas knappast som högsäsong för oss frilansare. Så jepp, det är bara att bocka och buga och ta emot uppdragen som sakta med säkert raddar upp sej. Som går från idé till verklighet. Lååånga arbetsdagar blir det. För ett ja ligger ju så mycket bättre i munnen än ett nej. Fast jag klagar inte över det, åhnej. Jag har ju rätt så skojigt under tiden.

11 januari 2012


Huvudfotingar. Finns det nåt mer visuellt tillfredsställande? Säkert, men knappast för morsor. Här är den allra första från den sista, föreställandes mej. Inte dum alls. Tatuerar in den i mitt hjärta.

10 januari 2012

Pistol(äringet)hot.

Idag är en bra dag. Jag känner mej lugn och trygg och sådär extra stark. Som om inte ens en peppret från en Kpist skulle kunna tränga igenom. Komma innanför skalet. Ett braigt skal. Inget kallt skal, byggt av rädsla. Utan ett här-kommer-jag-skal. Jag har mött en massa personer idag som har förstärkt den känslan. Tack ska ni ha för det. Jag gillar er.

Nervpirr och äpplemos.

Alla känner väl igen den kittlande känslan av att göra nåt förbjudet. Väldigt förbjudet. Som att kasta snöboll på buttra gubbars framrutor. Köra trimmad Puch Dakota på skolgården. Palla äpplen hos häxansurtant i huset bredvid eller gömma öl i buskarna och dricka sej glad fast man absolut inte får. Dom darriga nerverna. Studsande hjärtslagen. Förminskade blåsan. Den kusligt härliga känslan av att kanske bli upptäckt. Hatälsket. Räddmodet. Skräckglädjen.

Det är ungefär samma känslor jag upplever med att driva företag. Fast i lite mer sofistikerad tappning. Just så här års pulserar det extra i ådrorna. Hur ska det gå, det här? Kampanjer planeras och budgetar spikas. Idéer pitchas och många slåss om uppdragen. Mängder av solmogna äpplen hänger i luften och man vill förstås roffa åt sej tillräckligt mycket frukt i ett svep för att fylla korgen. Skörda för resten av året.

Förutom att jag såg snäll ut och kunde le stort - vilket var bra när man åkte dit - så var jag lång. 178, på platt fot. Minus uppsträckt arm och spänst i vaderna. Äppelknyckartakterna sitter i sedan dess. För dom faller inte i pajformen av sej själva inte, äpplena. Man måste vara där. I trädgården. Med hela sin ståtlighet.

9 januari 2012

Det rullar på.

Jag har aldrig ägt en Volvo men drömmer om en Amazon. För dej som har ett nyare vrålåk - och som önskar ett bekymmerslöst bilår - kanske Volvo Service 2.0 kan vara nåt? På uppdrag av Stendahls och tillsammans med herr Johäll på Superstudio stajlades tre garage som syns en bit in i den här scrollfilmsgrejen. Nytänk i kvadrat. Thumbs up.

Min fristad.

Efter ett tags renovering kan jag äntligen jobba ifrån nya lokalen. Fortfarande en hel del att fixa, men här vill jag aldrig bli riktigt färdig. Här ska saker få utrymme att bara pågå. Ses på ifrån flera vinklar. Inte jäktas bort. Här kan jag vara bara jag. Liten eller stor. Hur galen jag vill. Astrist. Sur eller svinglad. Mitt Christiania.

8 januari 2012


Sovmorgon. Tvättrejs. Musikstund. Fuktmask. Storstädning. Kompismys. Nöjeslektyr. Joggingtur. Manikyr. Storhandling. Kärleksfilm. Julgransplundring. Å så fikabjud på nybakt. En alldeles magisk söndag!!!! Lycklig. <3

Vad jag glömde att berätta var att anledningen till att jag gjorde fuktmasken var för att jag vid denna veckans tredje penntrick insåg att jag både är slapp och torr. Att sovmorgonen berodde på mina nattliga sömnbesvär tack vare mardrömmarna från hell. Att slösurfandet i själva verket innebar att jag försökte premiärinlogga mej på skolportalen (ungefär en termin för sent) och betalade påminnelseavgifter på påminnelseavgifter från Klarna. Att joggingturen snarare var stressgång med telefonlur intill örat, letandes efter pojken min som var hos en polare. Frågan vara bara hos vem. Att barnen alltså hade kompismys. Med sina kompisar. Att nagellack påmålades för att överhuvudtaget rädda det som återstod efter mitt nervösbit. Min självvalda ickeanställning var än en gång källa till tugget. Att storstädningen var absolut nödvändig då hundallergin plötsligt gjorde sej påmind hos svullen A. Och för att det fanns godisgömmor nånstans i soffan. Att musikstunden inte var annat än det kombinerade ljudet av nintendospel, rappande timmylamm och en blockflöjt i plast. Att storhandlingen skedde efter att jag ofrivilligt varit tvungen att ersätta middagen med frukt. Att tvätten i väldigt liten utsträckning innehöll välskräddat dyrshoppat och i desto större nerkissade barbapapalakan i knalligt rosa som färgade av sej på underlakan och starwarskalsonger. Och skedde utan sköljmedel som oturligt nog glömdes kvar jämte rödlöken på bandet. Att jag mutade barnen för att få se färdigt snyftfilmen. Som jag valde för att genrepa inför den dag mitt hjärta åter är vidöppet. Att jag bokstavligen plundrade granen ur famnen på treåring med svår separationsångest. Att det stod på streckkodslappen att fikabrödet var nybakat. Men fan vet. Att lektyren var en skvallerblaska som inhandlades i syfte att må lite bättre i skuggan av andras mer offentliga olycka. Och för att jag var pinsamt nyfiken på Robyns barfotabröllop och Carolas nye indian (båda scoopen var btw fejk). Jag utelämnar alltså helt enkelt allt det där som skulle få mej att verka operfekt. Nästan lite galen. Ja, det som skulle kunna få mej att rent av verka. Mänsklig. Det är ju så man gör nu för tiden. För att framstå som lite mer intressant och. Tja, lyckad, helt enkelt.

7 januari 2012

Ett avtryck i tryck.

Jag ser fram emot att under våren kunna uppdatera min pinsamt slumrande hemsida med bilder från fjolårets många roliga uppdrag. Fick mejl från mästerfotograf Jesper Orrbeck om att annonsen vi gjorde tillsammans för Pelly och Stendahls gått i tryck. Jäkla pilligt jobb. Och skojigt. Ser fram emot ett gäng uppföljare fram igenom.

6 januari 2012


Tänk va, att jag ibland måste påminna mej själv om att dom här 2 finingarna är det viktigaste jag har. Kan i samma tankesvep inte låta bli att undra om jag nånstans är en sån där typ som skulle kunna föda fram ett helt fotbollslag. Och sen ta hand om dom, förstås. Vara konstant gravid och tålmodig, fullständigt obekymrad över uttänjda bomullstrosor, degig mage, taskigt pensionsspar och att ratta bil utan servo. Vara sugen på min hålögde man i stentvättade jeans tillräckligt många gånger för att fortsätta bolibompasexa fram knoddar i ett rasande tempo. Gång på gång vara lika genuint glad över plustecknet utan en enda tanke på hur i hela friden detta nu ska gå. Helt tillfreds med att enkom prata bb, bajs och blöjor och att jobba extra i närbutiken några timmar i månaden i utbyte mot nio kilo wienerkorv. Alltihopa bara för att jag är så på-riktigt-nöjd och lycklig över alla liv jag satt till världen. Över mitt bidrag till Moder Jord.

Jag måste erkänna att blotta tanken känns oerhört befriande. Fast på ett högst skrämmande sätt. Och ja. Jag generaliserar. Men jag tror att jag skulle bli just sån. Med trögsvängd bil å Klädkällanbyxor.

5 januari 2012

By the sea.

Guppar fram på en Stenabåt och stirrar på havet. Tänker att 2011 var året då Livet liksom sköljde över mej som en stor tsunami. Året då jag sprang, simmade och trampade vatten för att komma undan med existensen i behåll. Flåsandes. Sjönk under ytan. Slog tårna i botten och vände. Krålade för allt vad bikinityget höll och kravlade mej tillsist fram till strandkanten. Med andan konstant i halsen.

Nu står jag en bit upp, med tårna nedborrade i den mjuka sanden. Rätt så stadigt. Lugnare andetag. Vänder näsan upp mot solen och känner mej inte längre lika skraj. Tror mej veta att jag står pall också för en våg som sköljer högt. Och är säker på att det, den dan jag dras med ner igen, krävs mycket för att få mej att sluta hålla näsan ovanför vattenytan. Jävligt mycket.

Det är min egen framgång det.

4 januari 2012


Gojibären badar i frukostmüslin, kamasutra-appen är nedladdad och jag sätter mej numera på huk med huvudet på sned när jag egentligen vill skrika på barna i falsett och sälja dom för en spottstyver på loppis. För det är nytt år, nya löften och nya möjligheter att förbättra. Lika klyschigt som det är sant. Och fantastiskt (löjligt) hur otroligt förändringsbenägen man plötsligt är.

Efter några sköna, lata dagar börjar det bli tid att växla upp. Gå från noll till hundra. Trampa plattan i botten och köra. Rejsa så det skriker i däcken och ryker kring fälgarna. Fast nope. Det är nya takter nu, det har jag lovat mej själv. För i år ska jag jobba mer med tomgångskörning. Spara på energin. Hushålla med bensinen och bli bättre på att glida med - när tillfälle ges. Luta mej tillbaka och take a ride då och då. Passa på att njuta av färden emellanåt.

Just idag lever jag som jag lär. Kickoffar storslaget med två andra sköna företagarbönor till ljudet av vågskvalp och i ångorna från bastuaggregat och spirulinaalger. Jag skulle kunna vänja mej vid detta, ejaa.

3 januari 2012


Idag gick sista flyttlastet. Från och med nu delar Guts. och Brulay Makeup & Styling studio. För egen del är det ännu ett steg i min handlingsplan - även om genomförandet var mer än impulsivt - och på samma gång en chans att införa lite struktur i min vardag. Inte för mycket, men en aning. Här kan jag samla precis allt som har med mitt jobb att göra och det känns förträffligt. Kristin och jag välkomnar oss själva och dej som vill till Göteborgsvägen 44 i Mölndal.

2 januari 2012

Drakens år i år.

Enligt den kinesiska astrologin är 2012 drakens år. Jag tycker sånt är spännande, så jag gjorde lite research. Dessutom försöker jag catcha up med kompis E som är en hejare på månar och vädurar. Drakens år står för innovationernas och företagsamhetens år och säjs också vara den oräddes och stoltes år. Det visar sej att självaste draken är en ohämmad varelse med energi och kreativitet i överflöd. Hon är eldig och passionerad och drar sig knappast för någonting.

Hur kaxigt låter inte det? Om jag inte var en drake i mitt förra liv, önskar jag verkligen få bli det i nästa. Och komma så nära som möjligt i det som nu är. Äntligen har jag en idol.