Så. Jag har ägnat tid och kraft åt att rida in mina egna hästar på sistone. Tämjt mina ston. Tyglat mina hingstar. Av anledningar som jag med lite distans säkert kommer att begripa. Det har varit nyttigt. Stressigt. Svårt. Och givit mersmak. Varthän det bär vet jag inte riktigt. Mer än uppåt framåt. Den där vinden i håret är however en hisnande känsla. Att för en gång skull slippa jaga farten och bara hoppla med. Mot nya hinder - och höjder. Jiie. Haa.

Pågolvetplåtar hemma hos herr Ekstam. Jo jag tackar ja.

Självdisciplin.

Lördagsfirar med A framför Spiderman. Inte min kopp te, precis. Den största behållningen är hans stjärt. Alltså Spindelmannens. Fast och följsam. Fasligt va långt inne det sitter det här med att börja träna. Kommer jag på. Få rutin påt. Så man hinner känna att man blir både snyggare å gladare å starkare å piggare å fastare å lyckligare. Innan man allt för lätt ger upp. Tänker måndag. Lite längre fram.

Ett rent nöje.

Man lär av sina misstag. Säjs det. Jag undrar jag. För jag har åter knockats tills sängliggande av nån börjaskolaninfektion. Ett trist tillstånd som än en gång öppnat mina ögon. Sett tiden. Dammet. Tvätthögarna. Oordningen. Icketrivseln. Insett att jag glömt bort min egen härlighet i kaoset. Igen. Så. Nu ska det väljas tapeter till A. Rensas ut, skänkas bort, snyggas till. Göras plats, saneras störningsmoment och startas om på nytt. Basta.

Bakom linsen från veckans sista skarpa jobb i ett upphottat Kvarnbyn. Imon efter lunch lämnar jag telefon, dator och större delen av hjärnan hemma och checkar in kroppen min på SPA. Så lyxigt att jag nyper mej själv i armen. Ao.

Ett steg närmare Malmö.

Nånting man måste vara förbenat bra på i mitt jobb är att stå. Gå. Knata. Vanka. Öka. Just den här veckan gör jag Göteborg runt för att dra mitt strå till stacken i jobbet med marknadsföringen av soon-to-be Skandinaviens maffigaste köpcentrum. Jädra fint att få vara med på tåget alltså, även om fötterna just för tillfället ber om nåd. Emporia hela veckan lång. Sen fossingarna. Sen ska ni få vila.

Just det. Tidningsställen på Kungsmässan är fullproppade med sprillans nya Magasinet. Kom och hämta. Spring och köp.

Jädraskit.

Ibland. När man tillexempel har sett fram emot nåt som aldrig sker, längtat efter nåt som inte finns eller bara pressat sej själv hårdare än vad man tål kan man börja storböla av att trampa i en hundskit. Kan man.

Min gode vän Jonny å jag förbereder inför jul. Vi målar, sågar, snöar och pyntar så svetten lackar. Imorgon plåtar vi årets sista för Blomsterlandet. Ses i print i mitten av december - så nära men ändå så långt bort.

Den rullar. Äntligen.

Jag gjorde för längesedan ett uppdrag för Volvo lastvagnar. Det var stort, svårt och väldans hemligt. Fram till nu. För i dagarna är det grandios världspremiär av nya Volvo FH. Avtäckning, festival, gala, kändisar - i Göteborg och på flera platser runt om i världen. Så nu får jag prata om det. Om hur jag i 40 graders feber, tillsammans med F&B och Lennart, vigde dagar åt att pimpa lastbilshytter åt fiktiva chaffiskaraktärer. Jag ser någon här. Och tror mig kunna skåda fler framöver. Kul att äntligen se vad det blev av det vi gjorde då.

Jag gör allt mer mode. Också. Ibland i kombination med miljö, ibland icke. Det är en skön kontrast. Som spar en aning på flyttgubbemuskulaturen. I dagarna tu plåtas det livsstil på stora och små med Johannes. Ny kund, ny byrå, nygammal plåtis och nytt satans kul.

Mr P på väggen.

Om man bläddrar i Mr Perswalls senaste kollektion Expressions kan man nu se min styling från i våras nångång. Eller på Pinterest, där syns dom lite varstans. Gud vad tiden går