30 juli 2012

Jag har ett förbannat roligt jobb, särskilt om man frågar lilla hon. Tretton outfits plockade idag. Phew. Bra rivstart. God natts sömn.

27 juli 2012

Så väldigt glad är jag att mina färskaste minnen från semestern är såhär ljuvliga. För Medelhavsynnesten till trots - inget slår den svenska sommaren. Nu byts sovmorgnar, spontanhittepå och en oplanerad tillvaro mot det motsatta. Klara. Färdiga. Gå.

26 juli 2012

Dagens.

Tilltagna armar, stort hjärta och 178 centimeter lång kropp. Ändå räcker jag på långa vägar inte till.

21 juli 2012

Ortens mest prisbelönta ben å jag. Plus barn. I vardagen. Fast långt borta. För att njuta av lugnet efter stormen. Mitt i. Fylla bihålor i höga vågor och leta frid. Bland ord. I själ. Å inälva. Detvaralltisistaminuten.

12 juli 2012

Jomenalltså. Jag förordar ju loppis. För att ärvda saker får fantasin att skena. För att känslan av gamla ting är oslagbar, liksom tillfället då det fångar min totala uppmärksamhet. För att inte tala om originalen, mänskliga som fejk. Både i jobb och privat är det mycket spring. Allt mer riv. Omedelbar förälskelse och absolut impuls. Det är inte så hållbart, egentligen. Och inte alls särskilt billigt heller. Säjer den jag som vill vara redig. Och leva sen. Medan jagjag fortsätter min jakt på fynd. Mina högst personliga skatter. Familjen Taikon. Så även idag.

11 juli 2012

Tänker om.

Tänker för mycket. För snabbt. För hårt. På precis allt och exakt ingenting. Skapar hönor av fjädrar och stenar av glas. Känner hur hjärnan min svänger som en dragspelsdans. Allt och inget i samma melodi. Hårt och hetsigt. Mjukt och med finess. Jag tror det är bra. Jag vet att det är bra. När jag väl hittar takten, för ett slag.

10 juli 2012

Största möjliga tystnad.

Den här tiden. Den lediga. För att lyssna. Till den minstas makabra historier om förlorade småsyskon och ljug så tungan svartnar. Hittepå om allt och inget. Fantasier. Tragedier. Storslagna tankar om livet. Som pepprar hål i huvudet när hon på sitt alldeles speciella vis redogör för sina iakttagelser av världen. Ofta häpnadsväckande. Märkliga. Klipska. Stora som små, berättandes med andan i halsen och med ord jag aldrig hört henne säja förut. Vissa är svåra. Krångliga. Som explodera. Det vrider sej i munnen. Och saft. Som blir safst, hur vi än tragglar. Jag hinner hjälpa henne nu. På riktigt och från hjärtat. Sitta jämte, stilla, och upprepa. Ord efter ord. Smaka på stavelser och ljud, tillsynes obegripliga för en snart fyra. Läsa samma skavda bok flera gånger om. Bläddra tre sidor fram och två tillbaka. Peka. Tusen och åter tusen undringar från frågvis. Envis. Tidvis. Som min store. Påväg bort med ändå närmare än någonsin. Nio år och full av tankar som flyger. Av armar som blir längre. Fötter som blir större. Ben som ställer sej allt bredare isär och som delar hans värld i tu. Nu hinner jag se. Se vart han är. När han fastnar. I sus och dus. Observera. Subtrahera. Lägga ihop ett plus ett och le. Känna att vi är lika, han och jag. Trots brunt och blått. Snopp och snippa. Jag hinner märka det nu. Känna. Leva i oss, jag och dom. Vi. Göra allt det småiga stort. Det är semester det.

9 juli 2012

Ostron. Kvinnaböske. Loppis och hyrsläp. Farfarströja. Bönner. Stockrosor. Gluggar och kräm av choklad. Åksjuka. Drömmar. Matsäck och stöld. Nyfikenhet. Omväxling. Peps Persson. Skratt, skorpor, fukt och fantasier. Kärlek. Det blir Skåne fler gånger, blir det.

3 juli 2012

Jag smygstartar såhär. Med rabarber, smultron och syrlig lantluft. Så nytt för mej. Som inte tycker mej vara utan att jag gör. Att koncentrera mej på häret och nuet. Pulsen och andetaget. Jag tänker inte räkna ner, jag börjar tvärt. Promt. Precis där jag står. Gräver och får se vart jag hamnar. Och tippar på Österlen. Som första etapp. Himlen som allra allra sista. Välkommen sköna sommarlov.