30 augusti 2011


Det tog ett tag, men tack vare jordens bästa hjälp förstår jag idag att det inte är verkligen som förändras från en minut till en annan, utan mina egna tankar. Med det inser jag att den som sätter begränsningarna för mitt liv är jag. Bara bara jag. Naturligtvis får jag nej ibland och gör saker med ett annat resultat än i min vision. Går bet på uppdrag eller kunder som jag legat sömnlös över, får stora skälvan när det närmar sej produktion eller brister i min roll på något plan. Men det där ingår i att finnas till och jag vet nu att beroende på hur jag väljer hantera det så blir det en tillgång eller motgång. Det är helt upp till mej. Så jävla befriande att haja.

Verkligheten förändras inte. Träden står i regel kvar på samma plats där de stod senast jag tittade. Det är fortfarande förbjudet enligt lag att köra utan bilbälte. Dagis öppnar halv åtta och stänger fem. Jag är inte sämre på det jag gör idag än igår. Mitt hjärta sitter på samma ställe som sekunden innan och klockan tickar i exakt samma hastighet som den alltid har gjort. Kärleken är livets bränsle och Domkyrkan är med största sannolikhet domkyrka också i morgon. Är den inte det så tror jag att jag står pall, ändå.

Trots medvetenheten som har gjort mitt liv så mycket mer innehållsrikt så blandar jag naturligtvis dagar då jag känner mej liten, till och med jätteliten, med dagar när jag känner mej längre. Vissa stunder känner jag mej sådär jättelång (som om inte 178 centimetrar vore nog). Idag var jag i jämnhöjd med stjärnorna när jag fick min virrhjärna att förstå aktiebolagssaker på
banken. Byråkrati. Struktur. Förordningar. Sånt man rätt ofta måste joxa med som företagare, issues väldigt långt bortom form, splitvision, konstnärsdrömmar och färgkodade moodboards.

Idag har varit en dag med flow och jag tackar universum för biffen. Luften här uppe är fantastisk. Imon lyfter jag ännu högre.

Jag vill bygga och bo i en hel koja av Granits nya, fina kuddar. Så back to basic å jag älskar det. Men birmakatten får vänta, dom ser tyvärr ut att dra till sig alla sorters hår/bös/lort.

Ord överflödiga. Dagen blir en enda lång och kärleksfull kalaskavalkad.

29 augusti 2011


Nej, den är faktiskt inte speciellt långt bort men idag kom den plötsligt skrämmande nära. Jag pratar om julen. Roommate Frida plåtar omslag.

Enochenhalv vecka kvar till nästa stora produktion. Som i rask takt följs av ytterligare två. Med andra ord är det planering, inspirationsinhämtning, moodboards och skisser som står på agendan närmaste tiden. Och vet ni vad? Jag kommer att utföra allt det där i sisådär trettio graders värme. Är det nån som är en sucker för sol så är det jag, och i den stora drömmen om att driva eget företag stod flexibiliteten högt. Att faktiskt, åtminstone emellanåt, kunna utföra mitt jobb precis vart jag än befinner mej i världen. Så på onsdag gör jag hastigt och lustigt slag i saken, packar (dator)väskan och drar till varmare breddgrader för salta bad och vassa idéer.

Jag finns i stan måndag och tisdag och först och främst på mailen därefter.

26 augusti 2011



Slår in paket. Snart är dom 3 och 8 år. Hur gick det till? När hände det? Är dom överhuvudtaget mina?

Jag tittar på dom. Barnen. Dessa yviga, levande, livsbejakande, orädda, hämningslösa och tokiga ungar. Så tacksam jag är. Så stolt över att får vara deras mamma. För tänk ändå, tänk att dom valde mig. Rastlösa, temperamentsfulla, dagdrömmande, äventyrslystna, passionerade jag. Med platt hår och platta fötter. Som skrattar och gråter om vartannat, som pratar först och tänker sen. Som kämpar med sej själv och med lasagnen.

Det måste varit nånting annat, jag undrar vad. Kanske hjärtat mitt, fyllt av varm, slajmig kärlek. Jag tror det är så den känns, den oändliga förälskelsen. Snacka om i nöd och lust. Utan ringar, manualer eller löften. Jag behöver bara få vara här, nära, och se på när mina barn - älskade ongar - tacklar livet. Den svåra, snåriga, härliga resan som tar oss dit vill vill och vågar.

Min ryggsäck är packad. Det är ni och jag med världen.
Tack älskade fina fina ni för att jag får vara här med er.
Jag gör mitt allra bästa.

25 augusti 2011



Ligger på alla fyra med ansiktet över skurhinken. En sån tur (!) att fotografen beordrades uppsöka röntgen innan han kunde komma förbi och plåta. Hemma. Här. Hos mej. Läskigt. Och fastän jag absolut inte förespråkar besökshysteristädning så var det på nåt sätt lika bra att göra slag i saken och gnugga bort dom där fläckarna; saften, djungelvrålen, glassen. Alla spår av sommaren. Jag hojtar när reportaget är i tryck, var så säker.

24 augusti 2011





Så var dagens filmning i Borås till enda. Allting har gått sjukt smidigt, meckigast av allt var att jag på något underligt sätt lyckades missa samtliga avfarter mot Göteborg på hemväg och fick beskåda bra mycket mer av landsbygden än jag för tillfället önskade. Inget som inverkar på slutresultatet dock, vilket du ska hålla utkik efter på tv:n från och med vecka 37. Vi ses i ditt vardagsrum.

23 augusti 2011




Idag pågår intensiv förberedelse inför morgondagens filmning. Jag har inte jobbat särskilt mycket framför vita duken så det finns mycket att lära av teamet av gamla, nya och nygamla medarbetare. Väl hemma i min egen soffa ska kvällen ägnas åt att inta hela artilleriet av förkylningsdämpande medel för ja, jag är verkligen sjuk. Som en man.

19 augusti 2011


Höstens hetaste makeup (for real). Bästa onge.

Efter två tämligen lugna inskolningsveckor på jobbet med möten och planering som huvudfokus, tar jag strax helg för att ladda upp inför vad som komma skall. Framför mej ligger några helt galna veckor med filminspelning, långa dagar i studio, tidningsproduktion, Formexmässa, hemma-hos:are och ett modeprojekt som känns lustfyllt till max. Samtidigt har jag ju knoddarna också, som självklart ska ha sitt. Födelsedagskalas, middag, gympadojjor i rätt storlek, tandställning, gult judobälte och fleecefodrat allvädersställ. Plus nya strumpor.

Men visst går det. Allt går. Right?

17 augusti 2011


Stickat hör sannerligen hösten till. Kan ändå inte riktigt bestämma mej för om jag diggar Diamantini & Domeniconis väggklockor eller inte. Lite. Nja. Ibland. Innovativt är det, hur som och diameteresizen - 50 cm - imponerar.

I kväll är det firmafest med två andra vice direktörer. Tjusigt.

16 augusti 2011

Dagens absoluta sanning.

Inget ont om hjärnan
men låt den inte
fatta beslut på egen hand.

En dag som kunde blivit på tok för mycket soffpotatis för mitt eget bästa förvandlades hastigt och mycket lustigt till något helt annat. Några skojiga uppdrag in och energin är åter på topp. Sitter just nu och försöker definiera min egen personliga stil. Svårt. Så mycket enklare när det handlar om Pelle 44 med skägg, fru, två barn och Saab i en förort till Göteborg med fast anställning och medelinkomst som gillar rödvin, jakt och navkapslar. Målgrupper, alltså. Alltihopa om mej publiceras i pappersform typ när snön faller.

14 augusti 2011


Men tänk så flott va, att sväva runt i en sån här förtjusande kimono över plankgolven. Jag tror att jag för en stund skulle glömma bort både dammråttor, läsläxor, gulnade blad, växande att-göra-högar och taklampor som slutade lysa för längesen. Något heeelt annat än min malätna rea-rock, minsann. Mycket flott.

12 augusti 2011




Det är en fin fredag idag. Solen skiner, WOW är i stan, det klingar i systemetpåsarna och förväntan i luften går nästan att smaka på med tungan. Maria och jag producerar mitt i allt detta tidning i galen takt men unnar oss långa kreativa pauser på kullerstenarna. Det känns så jäkla gött att kollegor och vänner äntligen är på väg tillbaka till civilisationen och kan förgylla mina dagar genom att bota min sällskapssjuka. Strax stegar jag mot Mölndal för att fortsätta krystandet av ord och idéer på hemmaplan. Trevlig helg!

11 augusti 2011

Missionären i Borås.

I den här skitfina gamla missionskyrkan strax utanför Borås bor min stylistkompis Malin och hennes familj. Det finns massa massa fler fina bilder, plåtade av fotografkompis Hagborg, gissningsvis i senaste numret av Sköna Hem?!

Ja! Mitt fina fina barn har ärvt sin mammas starka vurm för gamla ting. Efter en tripp till Öland med kusiner och morfar kommer gossen min hem med värsta sparbössefyndet till lillasyster. Lycka i kvadrat.

10 augusti 2011




Puh, vi hann ut också. Två timmar i regn, blåst, solsken, blixtar, åska och uppretade gäss på vattnet. Mission completed. Denna sneakpeak på höstens mode ser du så småningom i Kungsmässan Magasinet. Nu tre dagar layout, text och nagelbitning.




Variationen i mitt jobb är ta mej tusan underbar. Idag plåtar jag mode i egenskap av ad/projektledare/fläktare/provmodell. Sminket är i gång, fonden på plats, ljuset satt och kläderna på strykning. Snart kör vi igång och känslan säjer mej att dagen kommer bli ett enda långt party.

9 augusti 2011


Pernilla på Plaza länkar i sin blogg. Bockar & bugar.

8 augusti 2011


Regn på tvären, köer och tider att passa. Moodboards, slutproduktion och efterlängtade uppstarter. Denna veckan går jag all in och tackar gudarna för det.

Om någon sträng men hjärtlig person dessutom har lust att ta på sej ansvaret att återställa dygnsrytmen hos mina barn inför nästa veckas dagis- och fritidsstart så skulle det mesta vara frid och fröjd. Anyone?

6 augusti 2011


Försöker behålla tålamodet under ett sent set plockepinn med en mycket fingerfärdig åttaåring. Det går skitdåligt och jag har skruvat på mej på min alldeles för låga Arne Jacobsen stol sedan pinnarna föll till bordet. Måtte det vara över snart. Men så kommer jag att tänka hur detta tillsynes meningslösa tidsfördriv faktiskt är en rätt bra symbol för livet. Åtminstone mitt. Just nu. Jag går med stort självförtroende all in på pinnen som verkar ligga fri, i väntan på mej. Men just när jag ska plocka hem den så faller tre bredvid. Utan att jag begriper hur. Det låter hopplöst, men sanningen är just tvärtom. Det är häftigt att ha mycket att lära.

Vardagen borde celebreras oftare. Det är befriande att bryta normer och utstakade vägar. Krattade gångar är inte för alla, själv föredrar jag fri terräng. Den som är mest orörd och självklar.

4 augusti 2011


Jag tänker att jag aldrig borde klaga på mitt jobb. Att det liksom allt som oftast är för bra för att vara sant. Fast såna här dagar, när solen steker utanför, himlen är blå och benen flott rakade, kan jag känna en viss frustration över att stå i studio och plåta höstmössor. Trots att sällskapet mitt är eminent. Men gjort är gjort och nu ser jag fram emot att njuta av dagens sista soltimmar och berusa mig i vänner och dryck.

3 augusti 2011


Hittar det grannaste av bokomslag i min hast efter props inför veckans plåtningar. Lyckoruset är omedelbart och fingrarna snabba. Jag får kämpa länge och väl med att låta den stå kvar i hyllan, som så många gånger förr i livet verkar ytan långt mycket intressantare än det som gömmer sej bakom. Ska jag lyckas tråckla ihop en bok nån dag vill jag också att Cassandra Rhodin ska stå för illustrationerna. Vajert.

1 augusti 2011

Åter i etern.

Just som solbrännan börjat arta sej är semestern slut. Jag försöker som bäst intala mej själv att det är heeeelt okej och tror faktiskt inte att det tar särskilt många dagar innan det känns just så på riktigt.

Ljudvolymen på telefonen är på, mailplinget inställt på max. I'm back.