Här sitter jag. Det är lördag morgon, klockan är 6. Jag gör mitt bästa för att tråckla iordning ett tjogotal linnen som ska användas vid en filminspelning i veckan. Kör Ted Gärdestads gamla dängor på Spotify. Känsliga tårkanaler. Sol och fågelkvitter. Tänk vad vardagen kan vara vacker ändå.

Lite barnkiss. Lite svett. Säkert massvis av kvalster. Det är min säng det. Annat är det med Jensens sprillans nya mastodonter till liggdon som jag har den ära att bevista mig med hela veckan lång. R3 är byrån, Patrik Johäll är plåtis, Borås är staden. Jag har två eminenta assistenter. Lyx.

En sån underbar och magiskt energigivande helg jag nu lägger bakom mej. Jag har haft tid för familj, släkt och vänner, jag har letat påskägg, joggat (!), åkt hästovagn, ätit fantastisk mat, påtat terapeutiskt i rabatten och utan tvekan laddat om. Jag har till och med bara suttit ner och läst. Nu väntar en ny intensiv period med riktigt skojiga jobb, läskiga utmaningar, administration (!), fler urladdningar och så det stora steget att flytta hemmakontoret till en lokal på min absoluta favoritadress i stan. Jag tror jag har sagt det nån gång förr; man kan ha det sämre. Och jepp, jag har lärt mej gilla påsken.

Min doter och jag har just spillt ett gäng tårar för den här arma kraken. Så kom då äntligen våren och vips..! Död. Det gäller att leva i nuet gott folk.

Som anställd var jag, i ärlighetens namn, den som lämnade kontoret just när klockan slog halvdag. Nu däremot, ser jag ganska sällan anledning att ta ledigt. Så gjorde inte heller mitt fina fototeam, eller Avenymodeller, som skickade två sköningar att möta upp oss vid en tidig och kylig morgon vid Råda Säteri för en lång dags intensiv fotografering. Solen kom, kläderna satt, spontaniteten var stor och lunchen kunglig.

Såna här dagar nyper jag mej i armen. Är det verkligen tillåtet att ha det så här roligt på jobbet? Tack gänget.

Att jobba som inredningsstylist innebär väldigt mycket förberedande, kontaktknytande, snäva kurvor, kånkande, jagande, tjatande och tidsnöd. Å så en hel del kul, förstås. Allra roligast är det när man träffar människor som diggar detta precis lika mycket som jag och som bemöter mej med ett leende, generositet och stor samarbetsvija när jag behöver hjälp. För det är långt ifrån självklart, i mitt yrke som i alla andras. Och vardagen i stort. Hursomhelst. Goda exempel på allt detta detta är personalen på pärlan Design And Art, Marie på Aschebergsgatan 24, nya Artilleriet och Mikael i spetsen för Pia Wallén. Det ni är och gör kanske verkar löjligt och litet för er, men det känns härligt och stort för mej.

På tal om att förbereda och planera så jobbar jag just nu på ett stort projekt för Jensen Beds. Ny katalog ska plåtas nästa vecka. Samtidigt drar arbetet med nytänkande Hemtex igång igen, nu med höstinspiration, och vid sidan av det skjuter vi mode för Kungsmässan Magasinet i veckan. Plus jobb med två sköna typer som jag med glädje inredningscoachar.

För övrigt går veckans tack till solen och jordgubben. Ni gör båda underverk med mej.

Idag kom våren till mej. Inte bara i form av de finaste små blommorna i grässlänten, utan framförallt i sinnet. En underbar dag, med ett underbart gäng och ett underbart väder på en helt underbar plats. Oj va allt annat spelar liten roll när känslan av frihet tar över. Ägit, som sjuåringen säjer.

Nu ska sminket av å håret bort. Imon går vi all in på badhuset.

Jag är pinsamt dålig på att uppdatera min portfolio på hemsidan. Som stylist har jag ganska sällan snabb tillgång till bilderna och sen är det alla teknikaliteter som ska fixas också. Plus den där berömda tummen, förstås. Om du undrar vad jag sysslar med - och vad jag fått för resultat - så ring mej ska jag berätta för dej. Det kommer en dag, hyfsat snart, där det står ADMINISTRATION i kalendern. Bästa uppdateringen på läget får du här, helt klart.

En intensiv och galet rolig dag avslutas med prep på Ikea - för Ikea. Folk stirrar och jag kämpar för att parera ömtåliga hälsenor. Sängplåtningar i dagarna två med telefonochmejlstandby på annan plåtning väntar. Multitasking på högsta nivå, inte sant?

Vi plåtar sommar i två plusgrader, med nakna träd och isande kastvindar. Men nog är vi någonting på spåren. Är det månne våren?

Arbets- och städinsats på kooperativet, massvis med prep, skissande och planering, plåtningar, annonser, kontraktsskrivning, läxläsning, däckbyte, judo, gravt eftersatt marktjänst och en karl som när som helst drar på jourarbete till varmare land. Det är min vecka.

Förutom något för stunden darriga nerver är jag dessutom darrig på handen efter en heldagsplåtning av gem i räta rader. Inte undra på att barna säjer till fröken att mamma jobbar på "nån slags cirkus".

Varför är föresten inte jag på väg till Milano?