31 december 2010



Jag är inte speciellt förtjust i Nyårsafton. Jag har en tendens att tycka mer synd om året som passerat, som aldrig mer har den stora äran att få komma tillbaka, än att blicka framåt. Mot det nya. Oförutsägbara. Härliga men ack så läskiga.

Mitt 2010 har på det hela taget varit ett strålande år. Otroligt mycket ha hänt och från vissa flygturer har jag ännu inte landat, inte ens fällt ut ställen. Det är förmodligen inte meningen heller. Dom där turerna är nog med facit i hand inga små avstickare, utan självaste Resan. När, hur och vart den slutar vet ingen.

Ikväll blir det familjärt baluns. God mat, sällskapsspel, massa godis, härliga och gemensamma nyårslöften, chokladpudding, guldhattar och raketer. Känner jag oss rätt har vi slocknat allihopa innan Lotta Engberg ens har öppnat truten.

Vi lägger all kraft på ett gott slut idag. Imorgon är en ny dag. I samma joggingbyxor, med samma dåliga hårkvalitet. Fast ändå helt färsk och historisk. Det ni.

29 december 2010


Möten hela dan. Å semlor. Diggar färgerna mer än innehållet, som tur är, för om några dagar börjar ju det Nya Livet. Tack kära kreativa vänner och bästa familj för att ni hejar på och gör mina minst sagt händelserika dagar som egen företagare mestadels tokroliga. Varje dag skrivs nån sorts historia, rakt in i själen. Men så är det ju också så att för att vinna måste man våga. Utan er hade jag inte hoppat. Aldrig.

28 december 2010



Det här med stil och smak är ju galet härligt men också vansinnigt svårt. Det är liksom så mycket man tycker om, av vitt skilda stilar. Ofta är det krocken dem emellan som är nyckeln till att en milj blir sådär skithärlig. Då och då blir det bara... fel. Själv föll jag pladask för en alldeles fantastisk loppislampa idag. Här hemma står det just nu 2-2 i matchen om lampans överlevnad elelr icke. Sån tur att mina röster räknas som två. I mitt hjärta har den en plats för evigt, precis som en massa andra härliga grerjer som jag önskar mej just nu. Som hela Rodebjers vår/sommarkollektion (mmm smaka på dom orden) med undersköna Adele dress i spetsen, succésoffan Boxplay och bokstavsmuggarna från favoritaffären Grandpa. Jisis.

Just det. Jag är på jakt efter en exemplarisk assistent som kan hjälpa mej att leta props, kläcka briljanta idéer, bära möbler, spraymåla skåp, jaga leverantörer, påminna mej om saker och vara ett allmänt gott häng. Tips emottages tacksamt i mailform till louise@gutstocommunicate.se.

26 december 2010




Raskat över isen. Frostat av frysen. Rensat garderoberna. Fått mandeln. Oroat mej. Klippt tre möss i fällan. Torkat snor. Ätit bullar. Ätit snö. Pustat. Kristyrat pepparkakor. Älskat. Byggt med lego. Önskat att jag var Melissa Horn. Sorterat bomull. Tagit mej i kragen. Bokfört. Skrattat. Motverkat nare. Sänkt skepp. Jobbat. Datorhavererat. Åkt pulka. Matat svanar. Krupit på vinden. Tömt huden på rocky road. Förundrats. Målat hästar. Känt efter med hjärtat. Myst på fällen. Betalat fördömda räkningar. Färgkodat bokhyllan. Sålt på Blocket. Köpt på Blocket. Hållit mig i skinnet. Umgåtts. Spytt på Hello Kitty. Laddat. Rakat ben. Glott i taket. Jagat robot. Krympt bästetröjan i tvätten. Sockerchockats.

So far, so very very good.

25 december 2010

Älskar dagarna när jag vaknar och känner mej snygg. Dom är inte många men just idag är en sån. Lugn å skön blir den dessutom, med legobyggen, överblivna chokladpraliner och namnmärkning av nya småkläder. Bättre än så kan det faktiskt inte bli. Och det är ett helt år kvar tills nästa gång. Så satans skönt.

23 december 2010



Efter en riktigt kvick sväng in på Ica Maxi kan jag inte låta bli att bli förbannad. Ursinnig. Heartbroken. För in och ut, fram och tillbaka rusar vi i en slags hysteri som inte kan vara bra för någon. Vi lassar vagnarna tills vi inte kan manövrera längre, vilket vi i och för sej inte bryr oss om. Att köra rakt in i sidfläsket på framförvarande är tydligen helt okej så här års. Värre är ändå - och nu kommer vi till poängen av det här inlägget - de som hastigt och tvärt rullar ut sina överbelamrade ta-med-kassar utan att ens se åt sina medmänniskor. I detta fallet Fatumförsäljaren som febrilt kämpar för att få uppmärksamhet, en bekräftelse på att också han har en plats på jorden. Och nej, man måste inte köpa, man behöver inte ens överväga det. Men man kan åtminstone titta på karln i fråga, vara mänsklig nog möta hans blick. Visa att man ser honom, känner hans närvaro. Nicka med ett leende, säga "nej tack" om man nu inte är villig att avvara en påse skumtomtar eller två granatäpplen (kom igen, man slänger ju ändå det mesta) för att få en 50-lapp över till en tidning. Åt någon som inte är i närheten att ha det vi har. Lägg av. Jag har så många fel och brister att bara topplistan skulle få dig uttråkad. Det är okej. Jag gör fel, det gör alla, och det är verkligen fine. Det är det som gör charmen, som en glugg mellan tänderna. Men det finns skillnader och nyanser och just vid tillfällen som idag skäms jag över att vara människa. Jag köpte inte en tidning, jag köpte två. Och granatäpplen. Plus skumtomtar. Och fan va det känns bra i hela hjärtat.

God Jul alla.





In da x-masmood.

22 december 2010

Jag begriper mej inte på sånt där med att platta håret lockigt som mina väninnor så avundsvärt behärskar betydligt bättre. Men jag gör det en gång om året. Sist var inför ett party i september 2009 och den gången tog jag i så det minsann räckte och blev över. Nu är det dags för livsavgörande (eller inte) möte imon och här står jag och vänder och vrider tills axlarna säger ifrån. Och till vilken jävla nytta då? Det blir lockigt randigt med grått i mitten. Back in the days liksom, fast inte alls sådär snyggt åttio som Elin Kling.

Det ser föresten ännu värre ut för min man. Han har spelat paintball. Varför gör karlar sånt?

21 december 2010



Den här bilden säjer rätt mycket om min tillvaro just nu. Stress stress. Sådan kan ju ta sej uttryck på många vis. På mej uttrycker den sej på precis alla som finns. Förutom eksem, grova svordomar, nedbitna nagelband, ickeaptit och närminnesförlust blir jag allmänt helknasig och superförvirrad. På sådär filmiskt vis att jag lägger fjärrkontrollen i kylen, hänger soppåsen på dagiskroken och går i ut-och-in-vända märkeskläder på viktiga möten. Vardagsmat för mej och min familj.

Men serni. Under sista veckan har jag varit med om två incidenter som jag med glädje tänker låta bubbla rakt upp i topp på min konsekvenseravstress-lista. Den ena är att sätta två linser på varandra, i ett och samma öga, och låta det bero under en sisådär åtta timmars arbetsdag medan ångesten över synnerligen misstänkt tumör bakom ögat växer. (Såna har man ju hört om, dom försämrar tydligen synen dramatiskt över en natt.) Den andra är att ha så nedrans bråttom hemifrån efter en dag med VAB av två barn, ett evinnerligt ringande och en massa jobb att man drar ner till centrum med ansiktsmasken kvarlämnad i nyllet. Det sistnämnda hände idag. Sju butiker tog det innan jag kom på mej själv, mitt i kassan på Hemköp. Tur i oturen var att den rackarns pappåsen gick mitt itu i mitt försök att hasta därifrån. Upp med den i famnen sådär amerikanskt (eller franskt?) bara så var saken biff. Och nej, pannan var inte så påverkad. Ögonbrynen däremot, där satt klegget. Och två konserver rullade från mej på golvet. Världsligt. Men stressigt.

Alltså. Jag märker ju att det finns folk som liksom jag jobbar hemifrån. Som pratar fakturor, eget företagande och dessutom bakar julbröd med sin fyraåring samtidigt. Säkert sladdas det några varv med dammsugaren också, medan skrivaren matar ut det sista arket från 2010 års bokföring. Mjölet i ansiktet på ungarna torkas förmodligen bort - asmjukt - med våtservett och kuddarna i soffan är med all säkerhet varsamt puffade lagom tills långkoket står klart.

Själv orkar jag inte ett skit av allt det där. En sak i taget är min melodi just nu. Julgranen får stå på utsidan, det väl genomtänkta julklapperiet byts mot stensäkra kort (Hello Kitty & Star Wars, buu) inköpta över lunch. Jag tänker inte ens försöka dölja att skiten är från BR. Ändå känner jag på mej att det kommer att bli en riktigt bra jul, en av dom allra bästa på många sätt. Jag är bara evinnerligt trött på hysterin. Fram för hederlig familjefrid, för tusan. Den med skratt, körsbärslikör på ask och löjligt mycket kärlek till dom som förtjänar den.

20 december 2010


Är mitt i livets skola. Idag har jag bland mycket annat lärt mej att vänta ut värmen. För hur iskalla kårarna är just nu, så kommer den. Sånt är livet, nämligen. Det ska jag ta med mej tills jag kolar och dessförinnan kärleksfullt banka in i dom fina barnen som får tjata hål i huvudet på sina egna. Det finns mycket att lära, i med- och motgång, och det är häftigt att inse saker och ting innan det är för sent. Vill du också utvidga ditt intellekt med ovanstående och likasinnade sanningar så kontakta mej. Jag ska ge dej numret till den förträffliga lärarinnan.

19 december 2010


Planerar superfestlig sommarplåtning. Hur ser det ut på sommaren egentligen, nån som minns?

16 december 2010






Det stormar både inombords och utanför. Hade fullt sjå att ta mej hem från en tvådagars Dahlinplåtning i ett magnifikt men insnöat Borås. Som tur var hade jag självaste Martin himself med mej på färden. Försökte lite diskret luta mej bakåt för att göra folk uppmärksamma på att jag hade en tvättäkta kändis i bilen. Det var ingen som brydde sej (annat var den det gången jag levererade ett stycke Cindy Peters till hotellet i en för liten cab), dom hade fullt sjå med spolarvätskan. Jag lyckades sådär, riktade fokus på mitt lutande, och herrn som snart blir tvåbarnsfar fick dåndimpen. Stackarn. Men karln var trevlig och dagarna lyckade. En skön och välbehövlig kick inför allt som komma skall. Tack gänget.

13 december 2010

Lucia och stekhet Oboy. Kan livet bjuda på så mycket bättre?

6 december 2010


Mor min gjorde mig uppmärksam på att härliga härliga Lotta återigen uppmärksammar mej på sin blogg. Även Emma ger mej en knuff i rätt riktning och jag blir så jäkla glad för det. På riktigt. Det får mej att sova gått, tänka väl och bli en gnutta givmildare själv. Har beslutat mig för att göra minst en god gärning varje dag, av vilket slag bestämmer jag själv. Hur som helst så är det skithärligt för själen och dessutom tror jag minsann att jag får igen det någon dag. När vet ingen.

4 december 2010




Jag tror och hoppas att det finns fler morsor där ute som inte, hur ska jag uttrycka mej, glänser i köket. Som tycker att tiden med barnen är det bästa i världen men som kan ha svårt att ta till sej av allt det pyssliga, storbystiga å hembakta. Till alla er (för jag hoppas att ni är många med mej) vill jag tipsa om chokladdoppade skumtomtar. Lagom enkelt (= mycket enkelt), sådär kladdigt och sjukt gott. Try.

1 december 2010

Jag har ju glömt meddela att det finns lite nytt i portfolion. Hope you like, I do.
Apropå mitt förra inlägg om glada överraskningar i butiksväg så är också Meijers möbler en sådan. Den ligger på en gata i Mölndal, gör inget större väsen av sig men innehåller så många godbitar till designklassiker och nyheter att man blir alldeles betagen. Och extremt överraskad. Har du vägarna förbi mina hoods ska du absolut spana in stället.


I min jakt efter grejer till kommande uppdrag bestämde jag mig halventusiastiskt för att göra en visit hos Nordik. Har varit där en gång tidigare och var i ärlighetens namn inte särskilt förtjust. Kanske var det just det som gjorde att jag gick därifrån med bra (och tunga och lite för stora) grejer i kassarna och ett leende på läpparna. Butiken överträffade mina förväntningar och från och med nu kommer jag räkna Nordik som en av spelarna i mitt lag. Och jepp, jag fick mycket oväntat med mej åtråvärda Töa Watt & Veke för ynka 225 riksdaler. Tack för dagens inspirationsboost, nu ska här knåpas moodboards för hela slanten. Å så kanas lite stjärtlapp på det.